10 sekunder vila

20 sekunder Höga knän

10 sekunder vila
Källa

Tycker vi ska tänka oss för innan vi klagar på att vi inte kan köpa den där tröjan eller vad det nu skulle kunna vara. Eller att vi kanske bor för litet. Det må väl så hända. Men det finns faktiskt de som inte har pengar och inte ens tak över huvudet. Det har i alla fall vi! De flesta i Sverige har även mat för dagen - sluta klaga på bambamaten när det finns de som inte ens får känna mättnadskänsla. Var glad för att du får lunch i skolan över huvud taget! Vi vill ha så mycket hela tiden och glömmer därför ofta bort det lilla vi har, som verkligen betyder någonting för oss. Vi i Sverige är så jävla bortskämda rent utsagt. Det är där det största problemet ligger, då uppstår även det själviska tänkandet. Antagligen för att vi har det så bra och då är det lättare att tänka på sig själv istället för att se till någon annans behov. (Påstår inte att jag är värsta ängeln, men jag har sett saker som har fått mig att tänka efter mer än jag gjort tidigare). Till exempel när jag var i Sydafrika med Burgårdens kör och åkte buss, såg vi ungdomar vid vägkanterna stå och sälja saker till billisterna de ville att vi skulle slänga ner mynt till dem. Har även sett med egna ögon barn med Hiv/Aids när vi besökte ett barnhem. Vill därför få er att tänka i andra banor. Många tänker säkert: "Jomen, så här kan man ju inte tänka, det finns ju alltid någon som har det sämre". Jo, självklart. Fast vad är det för tankesätt egentligen? Det tror klart som fan att man kan tänka så. Det gynnar både dig själv och samhället vi lever i. Vi borde bli bättre på att bry oss om våra medmänniskor. Varken du eller jag kan göra allt, men alla kan göra något. "When the world must come together as one".

En av Sydafrikas vanligaste sjukdomar är Hiv/Aids som ni alla kanske redan vet. Man beräknar att ca 20 % (enligt UNICEF) av Sydafrikas invånare mellan 0 och 49 år är HIV-smittade. Totalt finns det ca 5 miljoner HIV-smittade, vilka utgör ca 11% av Sydafrikas 43 miljoner invånare. Som ett resultat av apartheidpolitiken är majoriteten av svarta och färgade fattiga samt lågutbildade. De är också de som drabbats hårdast av HIV/Aids.

Många människor saknar kunskap om HIV/Aids. Man vet inte hur man skyddar sig. Kvinnorna har inte heller rätt att säga nej till sex, ännu mindre kräva kondom. Då är det svårt att undvika Hiv-smitta. Många gånger är det svårt att berätta om sin Hiv-smitta eftersom det är skamligt, det anses som ett brott - du kan förlora ditt arbete. En kvinna kan bli utslängd från hemmet av sin make.
Ett annat stort problem är alla barn som blir föräldralösa. Ibland talar man om att en hel generation människor har försvunnit. Barn får – om de har tur – bo hos sina mor- eller farföräldrar eller snälla släktingar. Har de otur får de bo på gatan. Många barn är själva HIV-smittade, antingen sedan tiden i mammas mage eller genom sexuellt umgänge.
VAD HÄNDER NU? – Hur arbetar man i Sydafrika för att hindra spridningen av HIV/AIDS?
I Sydafrika finns många olika organisationer och stiftelser som arbetar för att bromsa spridningen av HIV och för att hjälpa redan smittade. För att stoppa spridningen försöker man utbilda. Man berättar hur HIV smittar och hur man kan skydda sig. Utdelning av kondomer är också vanligt men skulle behövas i större utsträckning.

Sjukvården i Sydafrika är i liten utsträckning statligt finansierad. Det är människor som själva kan betala som får vård och mediciner. Visst vill man förhindra spridning av HIV och ingen borde behöva drabbas av en så grym och definitiv sjukdom. Ändå är det främst fattiga människor i Sydafrika som behöver hjälp, de utgör de värst drabbade och har också sämst möjligheter att själva göra något åt sin situation.
Källa