I morse hade jag ingen bra morgon. Ni vet en sådan morgon när man bara har lust att dra täcket över huvudet? En sådan morgon fick jag uppleva. Skulle kommit iväg till gymmet, men det enda jag kände var ångest över att ta mig upp ur sängen. Oftast lyckas jag vinna kampen och ändå ta mig upp. Men denna gång var det verkligen svårt. Satte inte mina fötter på golvet förrän efter tolv. Det är så olikt mig. Jag skulle kunna känna ångest över att jag gick upp sent, men jag måste lära mig att det är okej att inte alltid vara okej. Det är mänskligt att inte känna livsglädje. Känna att man bara vill sova hela dagen tills en ny dag kommer och du kan börja om.

Jag är en optimist, men även sådana personer har sina bra och dåliga dagar. Jag kan också vara pessimist, men låter det inte ta överhand för jag är medveten om att det inte hjälper mig. Att vara optimist är ingenting man är, det är en livsstil som du har valt att följa och alla kan nå dit.