Pink Blinking Music Note

Vill gå utanför min "comfort zone" och vidga mina vyer.

God morgon på er!

Vaknade strax efter 07:00, nyduschad sitter jag framför bloggen med en kopp te, doftljus och musik. En riktigt mysig fredagsmorgon! Jag mår bäst av att komma igång på morgonen. Det blir vad man gör det till. Fram till klockan 13:00 är det mitt sista tentaplugg som gäller (i alla fall för denna gång). I dag ska jag skriva tentan. Jag har börjat få in begreppen mer och mer. Så det ska gå bra! :)

Btw, jag vill byta bloggportal. Känner att jag är färdig med Blogg.se. Har haft två bloggar här, men nu vill jag gå utanför min "comfort zone" och vidga mina vyer. Vill utvecklas hela tiden!

Bloggportaler jag är sugen på:

 
Vione
Finest
Spotlife
Devote

Hos Vione har jag redan skickat en bloggansökan efter mailkontakt, men inte fått svar ännu. Finest har jag också haft mailkontakt med och det ser lovande ut. Kan dra det kort... jag har helt enkelt mailat frågor till dessa bloggportaler. Just för att jag vill att det ska kännas rätt och att deras bloggportal är någonting för mig. Tänker att jag avvaktar tills nästa vecka och väljer sedan på magkänsla.

Ni får gärna kommentera vad ni tycker om dessa bloggportaler. I fall ni själva har erfarenhet av dem. Vore kul att veta! 

Min dröm är att kunna vara yrkesbloggare.

  Foto: Vjollca Haradinaj

Jag har ju mer och mer delat med mig av personligt skrivande. Tänker att jag ska fortsätta på det spåret. Vill att ni SKA lära känna mig! Har även planer på att börja videoblogga. Känner att det kan bli så lamt med endast kommunikation via text. Haha, jag älskar ju verkligen att prata så varför inte tjöta lite med er i stället? Det känns som en riktigt rolig idé! I helgen skulle jag kunna sätta igång. Har troligen bara en sak bokad.

Jag vill uvecklas som bloggare. Keela som är en otroligt cool och fantastisk brud har inspirerat mig till att vilja testa. I och för sig har jag ju faktiskt redan testat och har en Youtubekanal. Fast när det gäller videoblogg har jag suttit framför datorn och spelat in via min webbkamera. Då blir det ingen vidare kvalite. Från start blire att använda min systemkamera! Ååh, nu blir jag värsta taggad ju! :D

Förresten, insåg att det inte var det här jag skulle berätta om. Sådan är jag! Rätt random. Säger rätt knasiga saker, oftast vid helt fel tidpunkt. Kan gå in på vad det innebär i ett annat inlägg. Borde komma till skott med vad jag egentligen vill få fram, alltså ett stort jävla lol! Come on... All right, jag vill berätta för er varför jag började blogga. Snacka om att dra ut på tiden. Men hoppas att ni tyckte det var kul att läsa om mina planer inför videoblogg. ;)

Min första blogg startade jag 2010 på Blogg.se av anledning att en barndomsvän tyckte att jag skrev alldeles för mycket på Bilddagboken (Dayviews). Förstår henne, för det var en hel del text. Så jag tänkte varför inte? Vore kul att testa! Då hjälpte hon mig att fixa allting med min blogg. Sjukt himla bussigt! Det uppskattades oerhört eftersom jag inte kunde någonting om bloggande. Efter ett tag var jag fast, har alltid tyckt om att skriva. Därefter fortsatte det... bloggade sedan några månader på Nattstad (Novw). Så ah, under min bloggtid har jag hunnit ha två bloggar och är nu inne på min tredje. Att blogga är riktigt jävla kul! Precis som träning är bloggande för mig en livsstil. Visst kan det vara svårt att hinna med bloggen. Pluggar ju på deltid och jobbar oftast två gånger i veckan. Vill dock ändå fortsätta hålla bloggen aktiv. Bloggen är någonting som från början endast var en kul grej. Men som har växt sig betydligt större på senare år. Min dröm är att kunna vara yrkesbloggare.

En livsstil som du har valt att följa.

  Fotograf: Vjollca Haradinaj
 
I morse hade jag ingen bra morgon. Ni vet en sådan morgon när man bara har lust att dra täcket över huvudet? En sådan morgon fick jag uppleva. Skulle kommit iväg till gymmet, men det enda jag kände var ångest över att ta mig upp ur sängen. Oftast lyckas jag vinna kampen och ändå ta mig upp. Men denna gång var det verkligen svårt. Satte inte mina fötter på golvet förrän efter tolv. Det är så olikt mig. Jag skulle kunna känna ångest över att jag gick upp sent, men jag måste lära mig att det är okej att inte alltid vara okej. Det är mänskligt att inte känna livsglädje. Känna att man bara vill sova hela dagen tills en ny dag kommer och du kan börja om.

Jag är en optimist, men även sådana personer har sina bra och dåliga dagar. Jag kan också vara pessimist, men låter det inte ta överhand för jag är medveten om att det inte hjälper mig. Att vara optimist är ingenting man är, det är en livsstil som du har valt att följa och alla kan nå dit. 


Kroppen säger INTE stopp.

Träning är för MÅNGA någonting man ENDAST gör för att man känner ett MÅSTE. Träningshetsen som har tagit en raketfart. Mina tankar kring det är att inga stora resultat visas, har lärt mig att gyllene regeln för att komma långt med sin träning handlar om att man tycker det är roligt! För känner man den känslan är det lättare att kämpa. Fast det är klart all träning är inte rolig (till en början) med tanke på att kroppen intalar sig att det är sjukt jobbigt och du bara vill GE UPP. Kanske är det första gången du gör just den övningen. Då kan jag ärligt talat säga att det INTE är roligt. MEN när du väl har tagit dig över denna tröskel inser du att det FAKTISKT är roligt. Kroppen är ett helt fantastiskt fenomen. Vi kommer lätt in i NYA vanor, om vi bara har viljan att ta oss dit. Kroppen orkar mer än vad vi tror. Det är inte kroppen som säger STOPP utan det är HJÄRNAN.

Anledningen till varför jag över huvud taget skaffade ett gymkort är för att jag fick ryggproblem.
Har aldrig varit en gymbrud (har dock aldrig gett mig en chans). En annan anledning är att jag kände mig allmänt trött om dagarna. Vilket fick mig att inse att jag MÅSTE ta till en annan träningsform. Innan jag började synas på gymmet, simmade jag. Det funkar säkert för vissa, men jag tyckte INTE det var särskilt roligt att simma fram och tillbaka. För mig blev det enformigt. Minns ni att jag berättade för er att det viktigaste är att man tycker att träning är roligt? I det här fallet föll jag i min egen grop och var tvungen att ta mig upp.

Om du är redo att kämpa med din träning, kan du få stora resultat. Jag är ännu inte framme vid mitt MÅL. Det är en process som pågår tills JAG känner mig färdig. Dock kommer jag ALDRIG sluta träna.

Här har ni min process:

 
12 februari

 
5 november 2014

 
19 december 2014

 
2 mars 2015

 
28 augusti 2015

 
14 juni 2015
 
WOOOW, vilken resa jag har gjort! Jag är OTROLIGT stolt över mig själv.

Jag har gymmat sedan 26 februari 2014 och det är det BÄSTA beslutet och invistering jag har gjort för mig själv någonsin. Ångrar inte en sekund att jag valde att skaffa ett gymkort. Det får mig att må bättre och känna mig piggare vilket gör att jag orkar min vardag på ett helt annat sätt. För mig handlar inte träning om ett MÅSTE. Utan det är min livsstil och jag gör det för att jag ÄLSKAR det! Kan jag, så kan du! Vi gör det TILLSAMMANS!

Reflektioner kring min kommande yrkesroll.

   Foto: Cecilia Hellqvist
 
På sistone har jag reflekterat mycket kring min kommande yrkesroll som förskollärare. Det gör ont i mig (jag blir bokstavligen ledsen) när avdelningen där jag är på VFU har barn i åldrarna 1-5 och kan som mest ha 21 barn och endast vara 3 i personal. Hur tusan ska vi hinna med att se varje enskilt barn? som vi pratar omgående i vår utbildning. Det finns ingen chans. Finns knappt tid för samling ibland känns det som. Jag ser att både personal och barn blir lidande av denna arbetsmiljö. Framför allt hamnar ofta de äldre barnen i skymundan eftersom de små kräver extra stor uppmärksamhet och behöver dessutom bytas blöja på. Skulle vi fråga de äldre barnen hur många gånger de fått höra av oss "jag ska bara hjälpa...". Så kommer svaret utan tvekan vara "dagligen". Det här måste få ett slut någon gång. Politikerna måste komma ut i verksamheten och se hur det verkligen ser ut (det går inte att bara sitta framför sina papper och ta beslut) och personal måste säga som det är när politiker väl är ute i verksamheten i stället för att låtsas som att allting är bra! Vet nämligen att det finns förskolor som inte gärna säger sanningen. Vilket leder till att det aldrig kan ske en förändring.

Det är tråkigt att behöva säga det här, men jag är inte särskilt sugen på att komma ut och jobba som förskollärare med tanke på hur det ser ut. Vet inte heller om jag är redo att ansvara för en barngrupp. Det är ett väldigt stort ansvar. Det är klart att jag lär mig efterhand men är inte heller hundra på om jag vill ha ett jobb där man har bestämda arbetstider. Skulle tycka det var roligt och satsa mer på bloggen (på så vis planera min egen tid) och så småningom kunna tjäna pengar som bloggare och kanske jobba som timvikarie på förskolor eller liknande. Detta är vad jag tänker just nu, det kan förändras. Vi får se vad som händer här framöver. En sak vet jag i alla fall och det är att jag tänker ta min examen innan dessa planer blir verklighet. Om jag nu vill det. Vill ta det som det kommer. Det kommer att ge sig förr eller senare. :) Jag tänker att ingenting är omöjligt!

Tror att det bara är en myt.

                                  LCHF-pannkaka är en del av mitt liv. 
 
Under år 2014 ändrade jag mina kostvanor. Jag minskade på kolhydrater (inspireras av LCHF) och kommer att fortsätta med det, eftersom jag märkt skillnad och mår bättre av det. Känner mig både piggare och orkar mer. Fast är jag någon dag ruskigt sugen på pizza eller kebabtallrik så köper jag det! Håller mig inte strikt till denna kost utan vill bara minska kolhydraterna. Eftersom jag delvis följer LCHF så är det en hel del som anser att jag måste äta kolhydrater eftersom jag tränar. Tror att det bara är en myt. Det finns många gånger jag bara har ätit kött (protein) innan träning och det har blivit ett riktigt gött pass! Så småningom när jag får tid ska jag googla och ta reda på om det stämmer att man behöver kolhydrater om man tränar eller om det bara är en myt. 
 
Vad anser ni om det jag har tagit upp? Tell me! Det är intressant och roligt att ta del av era åsikter. :) 

Kallar honom "Afrikanjävel" och tycker att han ska "sticka hem"

Jag har lyst med min frånvaro här på bloggen. Har inte haft någon blogglust, men i går var jag på en otroligt intressant och grym föreläsning utöver skolan, som jag gärna vill dela med mig till er.

 
Föreläsaren heter Barakat Ghebrehawariat och under sin föreläsning "Bortom vi(t) och dom: att prata om att prata om det" lägger han stor vikt på hur vi ser på människor. Hur vi skiljer på människor på grund av hudfärg, bakgrund och etnicitet. Det gör mig både rädd och ledsen att det finns en sådan här människosyn.

Han tog upp ett viktigt exempel som han själv har upplevt.

En agressiv man kallar honom "Afrikanjävel" och tycker att han ska "sticka hem" när han är utanför sin port. Han uttrycker till oss någonting i stil med hur mannen tar för givet att han är Afrikan och förstår inte heller vad mannen menar... Vadå? Han är ju hemma, precis utanför sin port.

Vidare ställer han frågan Vilka är "vi"? Det är viktigt att vi rannsakar oss själva. Vilka erfarenheter utgår vi ifrån? Ett begrepp som är aktullt i vårt samhälle är "mångfald". Barakat tycker att vi ska våga prata om begreppet. Det gäller bara att vi tänker vad, varför och hur vi ska prata om det.

Teoretisk ångest går han vidare till och förklarar att det handlar om att man någon gång kan känna att man inte har tillräckligt med kunskap inom ett visst ämne som man gärna vill ta upp, men är rädd för att öppna en konversation. Rädslan ligger i att inte veta hur andra kommer att uppfatta det du vill berätta. Han uttrycker sig vidare: "Rädslan att göra fel får inte ta överhand över att göra rätt."

Någonting annat som jag anser är väldigt tänkvärt som Barakat nämnde under sin föreläsning är att vara "medveten om sin omedvetenhet". Det är först då en förändring kan ske.
 
"Ord är inte bara ord... de är:
* bärare av värderingar
* har ett historiskt bagage
* nyckeln till att förstå sociala maktrelationer"

Nu går han in på kommunikation och talar om att kommunikation ska leda till inkludering.

Ett exempel... Vi kanske inte tycker att "neger" är rasistiskt, men vi har förmodligen heller inte vetskap om historien bakom ordet.

Ur mitt eget perspektiv: Oavsett om vi försöker undvika fördomar, kommer dessa finnas. Vissa har mer och andra mindre. Vi utgår ifrån våra egna erfarenheter. Men vi kan genom att vara medvetna om våra tankar och varför vi tänker så, minska dessa.

Pigment har ingenting att göra med vilken hudfärg vi har utan det handlar om politik. Människor med olika hudfärg påstås ha olika egenskaper. Jag anser inte att det beror på vilken hudfärg man har, utan hur man uppfostras.

Ras = en social konstruktion, något vi gör inte något vi är.
Det finns "inga" rasister, det finns rasism (för rasism är en politik, inte en person).

Mina åsikter är att kränkningar som görs mot vita och svarta är rasism. Fast han fokuserar på rasism mot svarta. 
 
Barakat Ghebrehawariat är en social entreprenör med demokrati som drivkraft. Han kallar sig själv för demokratiagenten. Till vardags arbetar han med poesinätverket Revolution Poetry och sitter i styrelsen på Rättviseförmedlingen. Jag har träffat honom i verkligheten och upplever honom som ödmjuk, trovärdig, humoristisk - en skön snubbe helt enkelt.

Barakat finns på sociala medier...

Epost: barak@barakat.nu
Telefon: 0739716410
Facebook: barakatg
Instagram: @barakat_g
Twitter: @barakat_g

Om ni får chansen att gå på hans föreläsningar, så kan jag varmt rekomendera er att göra det. Jag tror inte att ni kommer ångra er! :) Det gjorde i alla fall inte jag! Smaken är dock som baken.

En låt som passar in väldigt bra till detta inlägg är "Vilka är ni?" - Andrea Lundquist. Grymt! ♥

Lämnade mig inte oberörd. Många tårar lämnade mina kinder denna dag. Både av sorg och glädje.

 
Det finns faktiskt hjältar i Sverige! Vilket får mig att fortfarande ha kvar hoppet för mänskligheten. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Vilket får mig att komma in på mitt inläggs fokus... Svenska Hjältar-galan som jag kollade på tidigare i dag. Denna galan lämnade mig inte oberörd. Många tårar lämnade mina kinder denna dag. Både av sorg och glädje. Anser att man saknar empati om man inte lyckades bli berörd av dessa fantastiska initativ till hjältemod... Jag är helt mållös... Woow, vilka fantastiska berättelser som slutligen fått ett lyckligt slut! Detta program borde få ett pris!! Underbart att se sådan här medmänsklighet i Sverige. ♥
 
Det är sådant här som behövs uppmärksammas när man vissa gånger helt tappar hoppet för mänskligheten. Då är det viktigt att bli påmind om att det trots allt finns människor som bryr sig om sina medmänniskor. Kan vara svårt att tro när en dörr stängs rakt framför näsan bara för att man själv har kommit ut eller skyndar sig att vara först ut från bussen. Eller hur vi behandlar varandra när avundsjukan tar överhand. Varför kan vi inte bara visa varandra kärlek och omtanke? Varför är det så svårt att glädjas åt någon annans lycka? Jag har fått lära mig att delad glädje är dubbelglädje. Är jag helt ute och cyklar då? Känns som det med tanke på hur samhället ser ut i dag.
 
Mycket tankar cirkulerar i kväll... Ville dela med mig av några. Ta hand om er!

Hur får man egentligen en bra blogg?

 
Jag tänker tipsa er om vägen till en bra blogg! HERE WE GO.

1. Jag tycker att en tydlig design och header är viktig. Det är ju det första intrycket man får.
 
2. Bilder är verkligen A och O. Gärna kvalitetsbilder, det är inte kul att klicka in på en blogg och det endast vimlar av oredigerade mobilbilder. Det blir inte samma känsla och effekt. Att fotografera med systemkamera är ett stort plus! Fast vet mycket väl att inte alla är så fotointresserade att man invisterar i en sådan dyr kamera. Dock höjer det din blogg!

3. Det är viktigt att tänka på vad man vill förmedla i just sitt inlägg. Hur vill jag att läsarna ska reagera? Vad vill jag komma med detta? Tycker att det ska finnas en tanke bakom inlägget, helt enkelt. Dock tycker jag personligen om att blanda lite smått och gott, i fall jag känner för att skriva om flera olika saker. Då gör jag det!

4. Aktiv uppdatering vet ju alla bloggare vid det här laget ökar chansen till att få en stor blogg. Däremot är det inte alltid man har tid att till exempel blogga tre gånger per dag (vilket jag oftast inte har). Jag har ett litet knep till er. Det kan räcka att du lägger in ett inspirations- och citatinlägg och sedan avslutar dagen med ett genomtänkt inlägg. Eller varför inte knåpa ihop ett par inlägg när du har tid - då kan detta läggas upp när tiden inte finns. Hur smart som helst ju!

KOM IHÅG! Det här är MINA personliga åsikter. Vad jag tror är vägen till en bra blogg! Ni får jättegärna kommentera och berätta - ge tips på hur NI tror att man får en bra blogg. Vore kul att höra era tankar kring detta. :) ♥

Det här var bara ett axplock av bloggtips. Finns tusen andra saker.

Hoppas att ni gillade vad ni läste! Jag har trots allt en del erfarenhet, eftersom jag bloggat i tre år.

Förskolan prioriteras inte av politiker!


Bildkälla

Tycker det är rent utsagt skam att politiker inte prioriterar förskolan. Eftersom det är där barn i tidig ålder får lära sig att bli självständiga individer inför framtiden, för att klara av att leva upp till folks förväntningar, men även förstå att man inte behöver vara alla till lags. Så min undran är: varför har förskollärare sådana låga löner? Och hur kommer det sig att det är tillåtet att ha sådana stora barngrupper som vi har i dag?
På förskollärare ställs det sjukt höga krav och politikerna gör inte direkt arbetet lättare genom att öka barngrupperna, det blir svårare att räcka till som pedagog - se det enskilda barnet. Har varit och praktiserat på många olika platser och jag har ALLTID upplevt någon slags stress, personalen hinner inte alltid leva upp till sitt uppdrag som hela yrket i grund och botten bygger på. Att finnas där för barnen.

Nu har jag sagt MIN åsikt! Välkommen att lämna DIN också. :)

Tur att jag kunde avreagera mina känslor en lur bort.

 
I dag har jag varit irriterad. Fast det var ett sådant läge då jag var tvungen att hålla god ton, visste att det annars skulle förvärra situationen. Att hålla inne irritation kan vara väldigt frusterande. Tur att jag kunde avreagera mina känslor en lur bort. Jag ogillar verkligen starkt att inte bli tagen på allvar!

DET RÄCKER NU. STÅ UPP MOT NÄTHAT!



Jag vill dock lägga till att även killar har sett andra bli utsatta för näthat och nätmobbning. Det är inte bara tjejer. Fast jag förstår med tanke på orden "hora", "fitta", "slyna" och de andra ord som tas upp i videon att det riktar sig främst till tjejer. Däremot är "bögjävel" ett ord som många killar får höra. Bara om man visar känslor till sin kompis på sociala medier. Kan en sådan kommentar dyka upp! Hur sjukt?

Den här videon berör mig OTROLIGT mycket!! Jag är nästan helt säker på att varje människa någon gång i sitt liv har utsatts för näthat. På ett eller annat sätt. Vi tolkar ordet "näthat" på olika sätt. Det som någon ser som näthat behöver inte nödvändigtvis betyda detsamma för en annan person. Eftersom personen ifråga kan se näthat ur en helt annan synvinkel. Fast oavsett hur man ser på näthat är det lika VIDRIGT! Dessa kommentarer var något jag uppmärksammade häromdagen på en tjejs blogg och blev allmänt ledsen...
Hemska kommentarer... En kille försöker trycka ner en tjej. Det är självklart lika illa oavsett kön. Det värsta tycker jag bland annat är människor som blir kallade "hora". Ordet används alltför ofta och har blivit ett själsord och en svordom. Ibland funderar jag kring om personen verkligen vet vad ordet betyder, som uttrycker sig med ett sådant starkt ord... Och vet ni vad? Det här händer DAGLIGEN - Sverige tillåter fortfarande det.Polisens hemsida står det: "Dessutom utreder regeringen om man ska skärpa straffen för förtal, hot och ofredande. Utredningen ska presenteras i början av 2016". Jomen, bra där. År 2016 kommer näthatet ha blivit ännu större och förorsakat mångas liv. För näthat kan leda till självmord. Jag har själv blivit utsatt för näthat, men aldrig haft tankar på att skada mig. Näthat är fruktansvärt! Känner därför att det är ett ämne jag vill uppmärksamma och tycker är OERHÖRT viktigt.

Killar har sämre betyg än tjejer



Fastnade framför "Rektorerna"
som visades på TV i Kunskapskanalen för drygt ett år sedan. Där pratades det bland annat om att killar har sämre betyg än tjejer. Vilket de som medverkade i programmet ansågs vara för att killar enligt könssterotypen SKA vara stökiga i klassrummet och inte vilja satsa på skolan. Därför ställs det inte lika höga krav på killar som det gör för tjejer. Något som jag dessutom tycker är riktigt skrämmande är att tjejer sätts ut som "stötdämpare", en tjej får alltså sitta bredvid två killar för att lugna ned dem. Hur sjukt är inte det?! Tjejer förväntas lära killarna hur de ska bete sig. Vi är väl fan inte deras morsor?! Kan fråga mig här vad lärarna egentligen gör om de måste ta hjälp av sina elever i stället för att kämpa för egen förbättring. Hallå, eller? Mer pedagogiska och viljestarka är de väl? Annars kan man likväl byta yrke.

Vissa skolor har även stora problem med könsroller. Det fick man bland annat se i en dokumentär som de visade under programmets gång. En reporter intervjuade en kille om varför det var så många killar i träslöjden men väldigt få tjejer. Han svarade något i liknande: "Men tjejerna är rädda för att svarva, borra och sådant". Men det kom sedan fram i reporterns följdfråga att det var bara något killen antog, inte att det var så. Hon frågade även varför det var så få killar i syslöjden och majoriteteten tjejer. Han svarade: "För att många killar tycker det är "fjolligt" och löjligt".

Det togs även upp att elever måste få större inflytande i sin arbetsmiljö, inte bara få välja vilka möbler man vill ha och så vidare. Nej, utan få vara med och påverka på riktigt, skolan kan motivera eleverna och fånga deras intresse, nyfikenhet, få dem att vilja komma till skolan för att det är roligt att lära sig saker. Lärarna har ett tufft uppdrag, helt klart. Det krävs kompetenta lärare för att utvecklingen ska kunna gå framåt! Men det är så värt det i slutändan. Alla tjänar på det. Både du och jag. Kunskap är makt!

Repris: Fattigdom, svält, sjukdomar och hemlösa - välkommen till Sydafrika


Tycker vi ska tänka oss för innan vi klagar på att vi inte kan köpa den där tröjan eller vad det nu skulle kunna vara.
Eller att vi kanske bor för litet. Det må väl så hända. Men det finns faktiskt de som inte har pengar och inte ens tak över huvudet. Det har i alla fall vi! De flesta i Sverige har även mat för dagen - sluta klaga på bambamaten när det finns de som inte ens får känna mättnadskänsla. Var glad för att du får lunch i skolan över huvud taget! Vi vill ha så mycket hela tiden och glömmer därför ofta bort det lilla vi har, som verkligen betyder någonting för oss. Vi i Sverige är så jävla bortskämda rent utsagt. Det är där det största problemet ligger, då uppstår även det själviska tänkandet. Antagligen för att vi har det så bra och då är det lättare att tänka på sig själv istället för att se till någon annans behov. (Påstår inte att jag är värsta ängeln, men jag har sett saker som har fått mig att tänka efter mer än jag gjort tidigare). Till exempel när jag var i Sydafrika med Burgårdens kör och åkte buss, såg vi ungdomar vid vägkanterna stå och sälja saker till billisterna de ville att vi skulle slänga ner mynt till dem. Har även sett med egna ögon barn med Hiv/Aids när vi besökte ett barnhem. Vill därför få er att tänka i andra banor. Många tänker säkert: "Jomen, så här kan man ju inte tänka, det finns ju alltid någon som har det sämre". Jo, självklart. Fast vad är det för tankesätt egentligen? Det tror klart som fan att man kan tänka så. Det gynnar både dig själv och samhället vi lever i. Vi borde bli bättre på att bry oss om våra medmänniskor. Varken du eller jag kan göra allt, men alla kan göra något. "When the world must come together as one".

En av Sydafrikas vanligaste sjukdomar är Hiv/Aids som ni alla kanske redan vet. Man beräknar att ca 20 % (enligt UNICEF) av Sydafrikas invånare mellan 0 och 49 år är HIV-smittade. Totalt finns det ca 5 miljoner HIV-smittade, vilka utgör ca 11% av Sydafrikas 43 miljoner invånare. Som ett resultat av apartheidpolitiken är majoriteten av svarta och färgade fattiga samt lågutbildade. De är också de som drabbats hårdast av HIV/Aids.

Många människor saknar kunskap om HIV/Aids. Man vet inte hur man skyddar sig. Kvinnorna har inte heller rätt att säga nej till sex, ännu mindre kräva kondom. Då är det svårt att undvika Hiv-smitta. Många gånger är det svårt att berätta om sin Hiv-smitta eftersom det är skamligt, det anses som ett brott - du kan förlora ditt arbete. En kvinna kan bli utslängd från hemmet av sin make.
Ett annat stort problem är alla barn som blir föräldralösa. Ibland talar man om att en hel generation människor har försvunnit. Barn får – om de har tur – bo hos sina mor- eller farföräldrar eller snälla släktingar. Har de otur får de bo på gatan. Många barn är själva HIV-smittade, antingen sedan tiden i mammas mage eller genom sexuellt umgänge.
VAD HÄNDER NU? – Hur arbetar man i Sydafrika för att hindra spridningen av HIV/AIDS?
I Sydafrika finns många olika organisationer och stiftelser som arbetar för att bromsa spridningen av HIV och för att hjälpa redan smittade. För att stoppa spridningen försöker man utbilda. Man berättar hur HIV smittar och hur man kan skydda sig. Utdelning av kondomer är också vanligt men skulle behövas i större utsträckning.

Sjukvården i Sydafrika är i liten utsträckning statligt finansierad. Det är människor som själva kan betala som får vård och mediciner. Visst vill man förhindra spridning av HIV och ingen borde behöva drabbas av en så grym och definitiv sjukdom. Ändå är det främst fattiga människor i Sydafrika som behöver hjälp, de utgör de värst drabbade och har också sämst möjligheter att själva göra något åt sin situation.
Källa

Förstår ni nu vad jag pratar om? Tänk er för, det finns människor som har det mycket sämre!

The struggles I'm facing. The chances I'm taking. Sometimes might knock me down. But no, I'm not breaking.



Har ni någon gång känt att allting bara är helt jävla hopplöst? Att ni inte orkar kämpa mera, och bara vill ge upp. Trots att detta är någonting ni verkligen vill göra. Klara av. Kunna känna er stolta över när ni har tagit er igenom det, hur jobbigt det än var så kom ni i mål.

Ibland känner jag för att ge upp. Pausa mina studier och göra något annat. Fast det är en röst som säger till mig: "Men vad fan Veronica, du har varit med om mycket värre saker. Du fixar detta!". Och denna rösten kan inte tala mera sanning. Därför tänker jag ALDRIG ge upp! Det borde INTE ni heller göra.

The struggles I'm facing
The chances I'm takingSometimes might knock me down
But no, I'm not breaking

"Dryga jävla as, kom och sitt i fikarummet och var dryg och skratta lite åt kollegorna, liksom."



Det här är så jävla sant! Mobbare är i själva verket osäkra människor. Sådana som klankar ner på andra för att "själva må bra." Det är ju helt klart dessa människor arbetsgivare vill ha på sina arbetsplatser. "Dryga jävla as, kom och sitt i fikarummet och var dryg och skratta lite åt kollegorna, liksom." Det skriker ironi i Nours röst. Precis som hon säger i videon, är ordet "mobbning" ett väldigt utjatat ord. Men ack fortfarande så viktigt. Synd bara att många blundar för det. Både vuxna, barn och ungdomar. Det är minst lika fel att bara se på utan att ingripa. Kommentaren som nog många har slängt ur sig "men jag har inte gjort någonting. Nej exakt. Du gjorde ingenting." Oftast krävs det att en person börjar säga ifrån att det som pågår är fel. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Vi har ett ansvar. STOPPA MOBBNING. ♥

Repris: What comes around goes around

Vi människor är väldigt duktiga på att se andras fel i stället för våra egna. Varför det är så kan man ju fråga sig? Jag tror anledningen är att man vill gömma sina egna brister och därmed är det lättare att söka efter andras fel. Många försöker dessutom må bättre genom att klanka ner på andra. Tycker det är jävligt patetiskt! Du mår verkligen inte bättre, utan det du behöver skaffa dig är en gnutta självkänsla. Eller ska någon annan behöva bli ditt offer bara för att du mår dåligt? I såfall är du otroligt tragisk och självisk... Ta ner någon annan i din skit. Pffft... bli en bättre människa!

Det värsta jag vet är om jag hör någon ute klanka ner på någons utseende. Hur fan ska man kunna hjälpa hur man ser ut!? Ingen är perfekt. Men vi alla är unika på våra egna små sätt. Så sträck på dig och var dig själv oavsett om folk snackar skit bakom ryggen på dig. Våga vara annorlunda! För det kommer alltid finnas skitsnack, det gäller bara att kunna hantera det. "What comes around goes around".

Låten Flytta På Dig säger allt jag har tagit upp här! Men har dock bara valt att ta en liten del utav den.

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Tears are words that the heart can't express...

 
Denna låten Concreate Angel som Martina Mcbride sjunger är otroligt vackert, får mig alltid till tårar... Den är så fruktansvärt sorglig! Barnmisshandel borde inte få förekomma, vi har faktiskt Barnkonventionen som är till för att skydda ALLA barn i Sverige. Men trots det inträffar detta dagligen. Fyfan vad ledsen jag blir rent ut sagt av att bara tänka den hemska tanken att det jJUST nu finns ett barn som faktiskt blir slagen. Barn är helt oskyldiga. Samhället kan ta sig någonstans när det gäller detta!!! Blir även upprörd över läraren i videon som ser flickans blåmärken på armarna men blundar för det... Hon kan göra sällskap med samhället!! Om jag ska säga något positivt om denna videon. Flickan får nu vara ifred, ingen mamma som slår henne.
 

#Nevergiveup



"Every day is a new day. Every moment is a new moment. Now you're got to go out and show them that you're a creature."

Kämpar gör vi alla människor på ett eller annat sätt. För att slutligen nå våra mål som vi själva bygger upp och strävar efter att klara. Stora som små. Allt har en betydelse och känslan då man har klarat ett av dem är o-b-e-s-k-r-i-v-l-i-g. Vi ska aldrig ge upp, hur svårt det än må vara, vad det än krävs av oss att nå dit vi vill! #Nevergiveup

Ken Ring slutar aldrig beröra


Småkollade lite på Så mycket bättre i går och fick mig genast en favorit (eller jag brydde mig inte om att lyssna på de andras bidrag). Nåväl, Ken Ring tog hem priset hos mig med Ulf Dagebys låt Barn. Jag vet inte vilket år jag började lyssna på Kens musik men jag vet att jag blev förbaskat berörd av texterna... De går verkligen rakt in i själen, så djupa, sanna och sorgliga.  En annan favorit som han har gjort är: Låten för barnen.
 
Tycker ni också om Ken Rings musik? I så fall hur skulle ni beskriva hans musik?

Tidigare inlägg