En omvälvande onsdag...

Dagen började bra, gick upp tidigare än vanligt. Var på benen redan vid halv 7. Kändes riktigt gött! Har hunnit kolla Idas post, röja i garderoben, blogga, byta ut mitt headset (blir så trött på att det blir glapp varje gång). Men nu slipper jag det i alla fall! Får se hur länge det varar.

Drog in till Göteborg för att möta upp Sanna. Innan jag träffade henne lyckades jag vända min dag från något riktigt bra till att det gjorde riktigt ont. Ramlade i en trappa och slog i högra skinkan vilket kändes vill jag lova... Aj aj aj säger jag bara! Så småningom kom illamående och yrsel då blev jag tvungen att sätta mig någonstans, och det fick bli rakt på marken eftersom det enda jag behövde göra var att sätta mig. Tänkte inte så mycket på vad jag gjorde om jag ska  vara helt ärlig, utan tankarna kretsade mest kring hur fruktansvärt dåligt jag mådde... En gravid kvinna stannade upp och frågade hur det var, svarade såklart som det var. Då bad hon mig att i stället sätta mig inne i en busskur och talade även om för mig att ringa någon om det skulle bli värre. Så himla gulligt! Det finns trots allt hopp för mänskligheten. :)


Så här känner jag mig idag... Kul på jul! Eller?!
 

Jag och bästa vän, här vill jag vara förevigt. Låt tiden stanna upp för en stund. Trivs som allra bäst när jag är i hennes tillvaro. Åååh, vad jag älskar dig babe! ♥ ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Pink Blinking Music Note